sömnlös i Helsingborg... ♥

Jag kan inte sova. Som så många gånger förut detta året. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det men jag hoppas att det snart vänder...
Känner väl lite att jag kanske behöver ventliera mina tankar här. Idag har varit en ganska jobbig dag. Tusen tankar på och om pappa. Och vid flera tillfällen har jag tänkt att jag borde ringa honom. Men det går ju inte. Och det känns så sjukt. Jag undrar om det någonsin kommer kännas okej? Jag tror inte det. Och det gör mig lika ledsen varje gång. När man i princip står där med telefonen och sekunden innan man slår numret så kopplar hjärnan att det går ju inte. Hur ska det någonsin kunna kännas okej att känna så? Jag tror inte det går...
Som när jag bestämde mig för att jo, det blir Malta och dykcert och bara allmän semester. Det hade normalt sätt varit pappa som jag ringt till först för att berätta det. Och tomheten och saknaden är helt enorm.

Tårarna bara forsar och jag vet inte ens vad mer jag ska skriva. Fyfan vad jag tycker detta är orättvist. Och alla ni idioter där ute som säger saker i stil med att tiden läker alla sår eller att jag borde tänka på alla de bra stunderna med pappa när jag känner såhär? Ni är så jävla dumma i huvudet. Och i de stunderna som ni säger så så tycker jag verkligen inte om er. Hur fan kan man säga så? De enda som säger så är de som aldrig någonsin varit med om något jobbigt och den största förlusten de någonsin känt är efter ett husdjur. Och tro mig. Det är inte samma sak. Så back off och lägg ner. Om du tvunget ska säga något så säg att du finns där om jag vill prata, eller säg att det suger och är orättvist. Men kom för fan inte och säg hur jag borde känna eller tänka eller att det kommer bli bättre. För du har ingen jävla aning.

Och det är sällan som jag känner det så extremt som jag gör nu. Och i de stunderna som jag känner såhär så låt mig bara känna. Kom inte med en massa peppiga kommentarer... Snälla.

Jag lever lite efter "bit ihop eller bryt ihop" just nu. Och jag kan väl konstatera att detta var ett bryt ihop. Så nu är det bara att bita ihop igen och köra på. Torka tårarna och försöka somna.

Det var mina tankar denna tisdagsnatten klockan halv tre...
Ta hand om er ♥

Kommentarer
Postat av: Camilla Appelgren

:/ Förstår det där... folk ska alltid vara så positiva, ibland är faktiskt livet SKIT! :(



Men du verkar vara en stark tjej som kommer ta dig igenom detta. Det ska bli grymt trevligt att lära känna dig lite bättre i sommar om du kommer ner och tar ditt dykcert hos mig :)



Styrkekram från/



www.sunnydiving.se



Camilla

2012-01-25 @ 21:17:23
URL: http://www.sunnydiving.se
Postat av: Elin

Jag älskar alla sorters tårtor! Alla sorters bakelser också för den delen. Och kakor, glass, godis ... ;)

2012-01-27 @ 10:34:41
URL: http://imsevimsevass.blogg.se/
Postat av: Jenny

Åhhh snälla fina du <3 Jag vet precis vad du menar, vet inte hur många gånger jag har brutit ihop för dessa "elaka" kommentarer. Man har ingen som helst aning om man inte varit med om exakt samma sak, det går INTE heller att jämföra med en bortgången mormor/farmor osv.... En Mamma/Pappa är ju ens liv, trygghet och glädje. Den som vet allt och känner en mest och bäst. Vad gör man nu liksom???

Elin!!! Det är okej att vara ledsen, det är okej att gråta och det är okej att prata om detta orättvisa som hänt. Livet är absolut inte alltid glatt och framför allt INTE rättvist....

Tänker så ofta på dig. Ta hand om dig gumman <3 Kram

2012-01-31 @ 22:58:41
URL: http://www.famback.bloggo.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback