dagarna flyter ihop...

Jag har inte haft en tanke på att blogga alls på extremt lång tid. Det känns lite som att alla dagar varit likadana, allt flyter samman. Jag hittar ingen ork, ingen inspiration. Stundtals har jag känt att jag vill skriva här för att skrika rakt ut hur jävla orättvist det är. Men så har jag insett att det säkert inte skulle göra något nytta. Inte för att jag vill förtränga eller glömma. Pappa finns i mina tankar hela tiden. Snarare är det nog för att jag fortfarande inte förstår hur detta kan vara sant... Det har gått strax över fyra månader och jag fattar absolut ingenting. När tanken på pappa dyker upp i huvudet är det första jag tänker inte att min älskade pappa inte finns mer. Istället kommer tankar kring minnen eller att jag skulle vilja berätta något för honom. Först när man därpå inser att det inte går kommer sorgen och ilskan... Men i mina vanliga tankar finns han fortfarande här. Det kommer alltid vara så. Och det är så svårt att förklara. Hur ska ni någonsin kunna förstå? Jag har börjat med KBT hos Maria. Framförallt för att jag ibland kan bli så arg på hela omvärlden som säger och gör så okänsliga saker... Och för att kunna hantera sorgen utan att bryta ihop. Jag hoppas och tror att det kan vara bra. Maria verkar jättebra. Bättre än alla andra psykologer jag träffat under hela den här jobbiga situationen... Så fingers crossed för att det ska ge något för min skull, för att kunna må så bra det går mitt i allt detta.



Något helt annat, och något som jag känner att jag kanske skulle vilja fokusera på. Framtiden. Eller det som är bra och roligt.
Nästa vecka åker jag iväg på spa helt själv i tre nätter. Det känns både läskigt och helt underbart. Tror jag behöver ett break från vardag och verklighet. Rensa tankar och bara vara. Ska få massager och behandlingar och underbar mat och lugn och ro. Ska tänka mycket eller bara vara. Besöka underbara platser och njuta. Reflektera... Bara vara i skogen, vandra runt, plocka svamp... Underbart.








Ser fram emot nästa vecka och helgen som delvis ska spenderas med pappas släktingar i Staffanstorp och där omkring. Ska bli underbart att få lyssna till dem om pappa och Kalle och deras liv. Jag vill aldrig glömma.

Men först innan jag kan ta paus från verkligheten ska verkligheten tas tag i. Plugg, plugg och plugg. Men that's life. Och min belöning kommer nästa vecka. Bara att bita ihop och köra.

Ta hand om er!