.

I flera dagar nu har värdet varit helt underbart. Att njuta i vårsolen med en stor kopp kaffe kan vara det bästa som finns tror jag. Vardagslyx. Guldkant. Kalla det vad ni vill. Jag njuter till fullo i alla fall.
Just nu står balkongdörren på glänt och jag njuter av en skål färska jordgubbar. Så gott! Och vad det är härligt att kunna ha dörren öppen och få in frisk luft i lägenheten. Våren är på ingång, utan tvekan. Och det är fantastiskt.

Mitt uppe i allt detta som är så härligt att man nästan spricker så har jag haft några riktigt dåliga stunder i alla fall. Och visst är det väl konstigt att det är så? Och så orättvist. Att i de stunderna som man bara borde känna glädje och kärlek så gör det så förbannat ont. Saknaden blir liksom olidlig och så påträngande. Ibland undrar jag verkligen hur man orkar. Fast man måste ju. Det finns inga alternativ. Men jag förundras varje dag över hur livet går vidare. Hur kan det bara vara så? "Tiden läker alla sår" - det är bullshit. En lögn. Tiden läker inte ett skit, tiden gör bara att man glömmer. Och jag vill inte glömma, men jag orkar inte heller gå runt med ett stort hål i hjärtat... Det gör för ont.



Ta hand om er och varandra ♥