crying my heart out..
Vilken jävla dag. Ibland undrar jag hur mycket styrka jag har kvar i kroppen och när tårarna tar slut? Men samtidigt som jag känner så så tar jag världens PW och går in om gymmet för att träna bort alla tankar. Egentligen vet jag inte vad som är bäst? Och jag hatar när min blogg blir en form av "titta hit och tyck synd om mig"-sörja. Får så vill jag inte ha det. Men ibland måste man bara skrika. Och ibland är det faktiskt jävligt synd om min familj och mig. Ett helvete att gå igenom det här. Men jag vill inte känna mig svag. Men det har gått fyra år nu. Fyra år! Kan det inte bara få bli bra och få ett slut på allt detta jobbiga? Jag vill inget mer än att allt ska bli bra igen. Som N sa till mig igår "jag kan absolut inte sätta mig in i vad du går igenom just nu" - nej jag vet, och det går inte att förklara heller tror jag. Samtidigt kan jag inte vara tyst heller, då skulle jag gå under. Hej moment 22.
Nu går jag och lägger mig. Hoppas att morgondagen blir bättre, även om jag vet att det inte kommer vara så, det kommer bli sämre innan det blir bättre. Men jag hoppas iaf att min sinnesställning blir bättre. Mer hoppfull? Eller jag har hopp, detta kommer bli bra, det handlar nog mer om hopp "om" mig själv. Att kunna stänga av och tänka och bara vara.
Ta hand om er.
God natt.
weheartit.com
Nu går jag och lägger mig. Hoppas att morgondagen blir bättre, även om jag vet att det inte kommer vara så, det kommer bli sämre innan det blir bättre. Men jag hoppas iaf att min sinnesställning blir bättre. Mer hoppfull? Eller jag har hopp, detta kommer bli bra, det handlar nog mer om hopp "om" mig själv. Att kunna stänga av och tänka och bara vara.
Ta hand om er.
God natt.
weheartit.com
Kommentarer
Trackback