måndag 100405 - beroende?

Alltså jag har tänkt, ganska mycket. Jag tänker alltid. Ofta tänker jag alldeles för mycket. Men detta har jag tänkt speciellt mycket på…
Jag tror att man kan försöka döva en viss dålig sak eller känsla genom att utveckla eller ha en annan sak som inte heller är så bra för en på dess plats. Som om man inte mår så bra över en massa skit som händer så kan man till exempel börja supa eller tröstäta eller bli sexmissbrukare eller något annat jobbigt. Jag tror det är så. Big time.
Fan vad jag tror att det är så. För om det är så, så skulle saker och ting i mitt liv vara så jäkla mkt lättare att förstå. Jag vill inte gnälla, jag försöker att hålla gnäll borta härifrån och delvis från mitt liv med. Jag tror lite på att om man tänker att allt är bra och att man är glad så blir det så.  Men samtidigt har det slagit mig att det kanske inte funkar så? Inte i längden… Jag menar, någonstans måste alla dessa jävla känslor ta vägen. De försvinner ju inte bara? Och jag tror, på allvar, att om man är tillräckligt fucked up och inte tar tag i det så kan ett beroende utvecklas. Jag tror det är så. Och jag tror att man hamnar där så otroligt mycket lättare än vad man någonsin skulle trott var möjligt.
Fan. Något att prata med psykologen om på torsdag antar jag.
Inte det att jag inte tror att det kommer bli bra. Saker och ting är ganska bra redan nu. Ganska. Men jag tror att när man kommer till den här typen av ”insikt” så måste man ta itu med det och kämpa sig igenom det.  Det hade ju varit bättre om man blev beroende av att vara nykterist, eller om man åt helt normalt och tränade normalt, eller om man kanske slutade ha så mkt sex? Hm. Bättre än att göra saker för mycket i alla fall?

Detta tåls att sova på gott folk. I alla fall för min del. Och ja, allt jag skrev handlade ju bara om mig själv och ingen annan så det är väl verkligen något jag måste tänka på själv. Ingen annans problem egentligen.



Och nej, detta inlägget var väl inte för muntert, men alla inlägg kan ju inte vara det. Och för mina älskade vänner och familj som säkert undrar; Nej inget nytt har hänt. Det är bara jag som tänker. Behöver skriva av mig… Jag behöver få grepp om situationen och det har jag verkligen inte just nu. Men jag hoppas att en god natts sömn kan hjälpa lite. Håller tummarna för det. 


Ta hand om er och varandra! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback