söndag 091122 - pappa...

Då är pappa inlagt på sjukhuset igen. Det känns som att jag bara vill skrika rakt ut.
Bryta ihop och bara gråta. Vara arg. Det är så mycket inom mig. Jag känner en så stark orättvisa och nästan som ett hat att jag inte vet hur jag ska hantera det.. Visst att jag har gråtit, det har jag. Men jag tror inte att det gjort någon skillnad..
Fan vad allt är orättvist. Hur kan man låta någon gå igenom så mycket som pappa gjort? Som vi i familjen ha fått gå igenom? Tar det aldrig slut..? Det verkar ju inte som att det kommer göra det. Men jag tänker inte ge upp hoppet för att det ska bli bra. Eller i alla fall mycket mycket bättre än vad det är just nu. För nu bara suger det. Så jävla hårt. Jag beundrar pappa för att han orkar kämpa.

Nej jag ville väl bara säga det.. Är verkligen inte på topp just nu och det känns som att det kommer höras och synas och märkas. Men detta är i alla fall förklaringen.

Ta hand om er, det känns viktigare nu än någonsin...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback