hm..

Jag skrev nyss ett jättelångt inlägg kring hur jag lätt förtränger saker, och då menar jag inte att jag medvetet gör det, utan snarare att det bara blir så, kanske som en försvaramekanism? Jag har på något sätt börjat visa en distans till olika saker, både saker som fått mig att må bra men även saker eller händelser som har haft motsatt effekt. Helt ärligt så är det skitläskigt, jag vet inte hur jag ska hantera det.. Hjälp? Hur kan man bara tänka tillbaka på något som har hänt och ha en helt övertygande känsla av att "det där hände inte mig"..?
Och för att göra saken ännu värre så handlar detta om saker som har haft en otroligt stor del i mitt liv.
Vad blir det då kvar?

- Men sen insåg jag att jag inte kunde lägga upp det inlägget på internet. Det sårade både mig och andra märkte jag, så därför tog jag bort det..

Och då kanske man undrar varför jag skriver något överhuvudtaget?! Helt ärligt så vet jag inte..
Nu ska jag iaf ta en lång dusch och sen gå ut och gå hur långt som helst. Det är nästan det enda som funkar när jag behöver rensa hjärnan. Jag, iPoden, walkingskorna och vägen.. Min terapi.



you know you love me,
xoxo


elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback