.

---

döden skrämmer mig otroligt mkt.
jag är inte rädd för att dö själv, men jag blir så rädd när människor i min närhet går bort..
jag avundas de som aldrig har behövt förlora en nära släkting eller vän, ni förstår inte hur bra ni har det..
jag har förlorat en del närstående personer, det gör ont i hjärtat, ont i själen - och den smärtan försvinner aldrig..

 jag saknar de något otroligt.. det räcker att man får upp en bild av dem på näthinnan så börjar tårarna komma. man kan aldrig vänja sig vid känslan kring att man vet att man aldrig kommer få se personen igen.
inte i detta livet i alla fall.
alla glada minnen gör att det går lite lättare, men samtidigt får man en viss ångest över att man aldrig kommer få fler sådana glada lyckliga minnen tillsammans...

igår gick johan bort, alla saknar dig ska du veta. vila i frid.

http://hd.se/inrikes/2008/05/10/man-omkom-vid-arbetsplatsolycka/

johan, du finns i mina tankar,
ofattbart.

---